På fredag kväll tar West Ham emot Leicester i en match där allas blickar riktas mot den nya managern David Moyes. Men vem är han och finns det någon möjlighet för honom att lyfta ett sjunkande skepp?
Lyssnar på ett engelskt radioprogram där en West Ham-supporter vill sparka David Moyes redan efter första matchen. Det är också ett samtal som väl beskriver vilket hästjobb Moyes har framför sig bara för att få fansens godkännande. Ja, och sedan ska han ju få fart på laget…
Fyra skäl till fansens skepsis
Moyes själv vädjade till fansen om deras stöd efter den usla insatsen borta mot Watford senast. Sett ur en Hammers-supporters perspektiv är Moyes helt fel utnämning. Av flera skäl.
1.Han har misslyckats i varje klubb efter två succéer i Preston North End och Everton. Insatsen i Sunderland påminner dessutom smärtsamt om dagens läge i West Ham.
2.Det råder därmed ingen lyster överhuvudtaget längre över en manager som tidigare ansågs ha en makalös förmåga att få sina lag att prestera över sin förmåga.
3.Han står inte för någon rolig fotboll direkt och West Ham-fansen sneglar nog tillbaka till dagar från förr då klubben alltid stod för en underhållande fotboll. Något som inte minst fick sig en törn under Sam Allardyce dagar.
4.Moyes är en northerner. Förstår sig inte på livet i Londons East End. Kommer från Skottland och har dessutom tränat Everton FC, som är en klubb som på senare år West Ham-fansen fått en alltmer infekterad inställning till. Kanske för att båda klubbarna anser sig traditionsrika och med ambitionen att utmana toppklubbarna. Åtminstone på sikt.
Med andra ord så börjar Moyes på minus. Ett stort minus. Lägg därtill att han tar över ett lag i spillror och arvet efter Slaven Bilic inte är möjligt att förvalta. Kroatens taktiska ledarskap verkar helt undermåligt och det är rätt etablerade spelare med höga löner som springer runt på plan utan att ha någon direkt aning om vad de gör. Och ovanpå detta så är moralen nere på minusgrader.
Omdömeslös?
Är David Moyes omdömeslös i sina val av uppdrag? För läget i Sunderland var ju påfallande likt och där fanns det ingenting som skotten kunde göra för att rädda klubben som har fortsatta problem. Eller valet att ta över Manchester United efter Sir Alex Ferguson? Helt enkelt en omöjlig uppgift. Eller i Real Sociedad där han bara kändes så oerhört malplacerad? Men om vi vänder på steken och funderar över vari hans storhet ligger, så bör vi gå tillbaka till Preston North End och Everton FC.
Moyes är uppvuxen i Glasgow och spelade i Drumchapel Amateurs, vilket är en klassisk plantskola med herrar som Alex Ferguson, Kenny Dalglish, Andy Gray, Archie Gemmill och Asa Hartford, vilka alla dragit på sig lagets tröja. Någon lysande spelarkarriär blev det aldrig även om han gjorde en del matcher för Celtic. 1993 hamnade han i Preston och 1998, när klubben var nära att degraderas till dåvarande division tre, så tog han över managerskapet. Men rätt snart blev det en seger i division två 1998 (nuvarande League One) och därefter var han aldrig särskilt långt ifrån en uppflyttning till Premier League. En fantastisk bedrift av en relativt ung manager.
Everton FC var ett lag i kris och sökte ny manager. Året var 2002 och ordförande Bill Kenwright ville helst ha Gary Megson, men i ett möte med Moyes blev han snart övertygad om skottens förträfflighet.
”He looked at me with those eyes – and when you´ve not met him before, they´re very frightening – and he mentioned the word ”win” 10 times in the first minute.”
Styrde med järnhand
Därefter skulle elva år av överprestation följa i en klubb som tidigare varit en av de rika men nu var bland de fattigare. Han tog dem till och med till Champions League-kval och flertalet framskjutna placeringar i ligan. Dock blev det aldrig någon titel och i cuperna handlade det om semifinal som längst, förutom 2009 då klubben tog sig till FA-cupfinal, dock utan att kunna rubba Chelsea.
I en klubb som Everton bör man ta titlar förr eller senare och det glunkades lite här och var, men samtidigt kunde ingen ta ifrån honom den stabilitet han byggt på inga grunder alls. Akademin började bli toppklass, hans scoutingnätverk var rigoröst genomtänkt, såsom varje spelaraffär (ibland tänkte han nästan lite för länge) och han var helt plötsligt en större stjärna än spelarna. En stjärna som omvärlden såg, vilket inte minst tre utmärkelser som årets manager är ett bevis på.
Han styrde dock med järnhand och som han ville, vilket inte minst märktes när allt som skulle göras utanför hans önskemål ifrågasattes varje gång. Men han var ju David Moyes – mannen som lyft Preston och Everton ur träsket!
Problemet vara bara att han tog med sig samma inställning till Manchester United och Real Sociedad, där man av olika skäl inte alls var beredd att helhjärtat ställa upp på hans inställning om jag eller inget. I United ansåg man sig nog större än så, och därmed fick han ingen chans, egentligen.
Fotbollens McGyver eller kejsarens nya kläder
I Sunderland tycktes han dock stå för en likvärdig uppgift som i Preston och Everton, men trots att han värvade flertalet av sina gamla Everton-adepter så fick han inte laget att helhjärtat lyfta sig på det sätt som han var van vid. Delvis för att hur han än gjorde så lyckades han inte alls att fynda lika bra som under Everton-tiden på transfermarknaden. Truppen var rätt usel. Och på något sätt satt numera uppgivenheten i väggarna på Stadium of Light. En uppgivenhet han ändrat i Everton, men i Sunderland sjönk han ned mot djupet tillsammans med klubben.
Fotbollens egen McGyver, mannen som kunde skapa ett vinnarlag av en spottstyver, var borta. Kvar stod kejsaren utan kläder. Nu står han där igen, utan kläder, med en liknande utmaning. Frågan är om han hittar de borttappade plaggen igen och åter kan låta kröna sig? Kan han ta fram de skräckinjagande ögonen och får fart på ett moraliskt bottenlöst West Ham? Frågar du de flesta West Ham-fans så är de nog rätt skeptiska. Men Moyes karriär vilar på det. Två succéer (Preston, Everton), en medial katastrof men kanske inte så dåligt resultat med tanke på omständigheterna och hade han fått fortsätta så kanske det blivit något (Manchester United) och två praktfiaskon (Real Sociedad och Sunderland). Nu finns inget annat än succé, annars är karriären över, åtminstone bland de större klubbarna och under överskådlig tid.
Missa inte fredagens match, Moyes match!
