Två av Londons starkaste favoriter till ligaguldet kunde knappast få en mer olik start på den nya PL-säsongen. 

Chelsea tappade tidigt fattningen i och med Cahills utvisning mot Burnley som sedan enkelt kunde förvalta situationen och göra hela tre mål på Stamford Bridge – matchen slutade till sist 2-3. Tottenham spelade effektivt och utan nåd när de slog nykomlingen Newcastle på bortaplan – detta trots att man också var decimerat med bara tio spelare under största delen av andra halvlek. Slutresultatet skrevs till 2-0 för Spurs.

På flera sätt bygger dessa två resultat på två historier som börjat koka under hela sommaren: kommer Tottenham att fortsätta sin jämna, positiva utveckling och vara en av favoriterna till PL-titeln denna säsong? Och är det så att allt inte står rätt till med fjolårsmästarna Chelsea, och att manager Conte är långt ifrån nöjd med lagets spelare och spelfilosofi?

Chelsea

Chelsea vs Burnley (2-3)Få ligamästare har varit så dominerande i modern tid som Chelsea var under förra säsongen. Contes lag hade i princip redan säkrat ligaguldet runt nyår. Det var framförallt formen under vintermånaderna som la grunden för PL-titeln, och skapade ett säkert avstånd till de största utmanarna till ligaguldet. The Blues var också intakt på skadefronten och i princip matcha samma 14 ordinarie spelare hela året.

Situationen under denna säsong kommer att bli ganska annorlunda eftersom Chelsea måste lägga till Champions League i spelprogrammet. I fjol var det helt klart en fördel för Contes mannar att kunna koncentrera sig på liga – en lyxfördel som ingen av rivalerna om ligaguldet hade.

Samtidigt kan man argumentera för att Chelsea fortfarande inte är ”färdigbyggt” för den nya säsongen. Flera spelare har förvunnit – som Matic och Terry – och vissa har mer eller mindre blivit överflödiga… och sedan har vi ovissheten kring Diego Costa… Sanningen är att det antingen handlat om spelarförsäljningar eller spelare vill bli satta åt sidan, vilket gjort att Chelseas trupp de facto blivit tämligen tunn. Dette är också något som Conte inte lagt full energi på – och som skapa glidningar mellan italienaren och klubbledningen.

Chelseas förstaelva är tämligen stark – men bänken ser ganska mager ut. Det betyder att Conte måste hoppas att spelare som Moses, Marcos Alonso och David Luiz lyckas få till det de åstadkom under säsongen 2016/2017, något som kan bli mycket att förvänta sig eftersom fjolårssäsongen var nästintill en karriärstopp dessa spelare. Conte försöker desperat att hitta nya ytterbackar till klubben, och samtidigt är han inte säker på om Michy Batshuayi kommer att leverera det som förväntas av honom på andra sidan planen – därför vore det inte överraskande om Conte är i full färd med att jaga åtminstone en eller två anfallare.

I Eden Hazard har Chelsea en av de absolut bästa offensiva yttermittfältarna i Premier League, och om belgaren och nyförvärvet Alvaro Morato kan hitta rätt ton i anfallet kommer Chelsea få en skrämmande bra anfallsformation mot samtliga av ligans backlinjer.

Inför matchen mot Spurs på söndag har dessutom Conte ännu fler problem med att på det hela få ihop ett ordinarie lag. Upp till sex spelare i förstaelvan kan vara otillgängliga för italienaren. Både Cahill och Fabregas kommer att vara avstängda efter utvisningar i premiären mot Burnley. Eden Hazard är fortsatt skadad, och det samma gäller för Chelseas nyförvärv Tiemoue Bakayoko. Pedro är ett fortsatt osäkerhetsmoment efter ansiktsskadan han drop på sig under förra säsongen. Costa är utan tvekan persona non grata i Contes ögon.

Så hur kommer Chelseas lag se ut mot Spurs? Luiz måste kanske flytta upp till mittplan medan Alvaro Morata säkerligen kommer att leda anfallet efter en stark debut mot Burnley. Moses kommer att vara tillbaka i laget efter avstängning. I brist på alternativ kommer vi förmodligen Andreas Christensen att få en ny chans i laget.

Tottenham

Newcastle - Tottenham (0-2)Det ikoniska och legendariska White Hart Lane är inte längre Tottenhams hemmaplan, i varje fall inte denna säsong. Hemmamatcherna kommer att spelas på Wembley fram till öppningen av det nya och moderna White Hart Lane med plats för upp till 61 000 åskådare.

Tottenham har absolut inga planer på att flytta från andra nya hem – det bland Premier Leagues elitlag i toppen. Även om det går att se på Tottenham som ett lag under utveckling, befinner de sig i en riktning som nästan tog dem hela vägen till ligatiteln.

Optimismen är på topp efter att Spurs äntligen slutat på en andra plats – och före ärkerivalen Arsenal för första gången på decennier – vilket är Tottenhams främsta PL-placering någonsin.

Det enda osäkerhetsmomentet är kanske hur det blir att spela på en hemmaplan som inte är en ”hemmaplan” – och en stadium som aldrig kan konkurrera med White Hart Lane när det gäller atmosfär och stämning. Dessutom har inte resultaten på just Wembley varit alltför strålande historiskt för Tottenham.

I fjol spelade nämligen Tottenham på den engelska fotbollens största arena fem gånger totalt. Facit var en seger, en oavgjord och tre förluster. Och detta var viktiga resultat som stått laget dyrt i Champions League, Europa League och de engelska cuperna.

Kanske hade motståndets kvalitet en stark inverkan också. Man gick trots allt upp mot Chelsea, Monaco och Bayer Leverkusen som var några nummer för mäktiga. Det är dock en realitet att det faktiskt finns reella svårigheter med att spela på Wembley. Planen är större än alla andra i Premier League, nästan 10% större än det gamla White Hart Lane. Eftersom Pochettino älskar att spela med hög och konstant press, blir spelet svårare med en plan med så pass stora dimensioner. Det är inte fel att dra paralleller med West Ham och deras problem med nya omgivningar på London Stadium under förra säsongen.

Men Tottenham är utan tvekan ett starkare lag än West Ham – och Pochettino har fått behålla sin bästa spelare. Förr i tiden var detta ovanligare för Spurs, som ofta tappade nyckelspelare till de ”större” klubbarna. Så är situationen dock inte idag. Lite tidigare var det fokus kring målvakten Hugo Lloris som var på väg till en storklubb i Europa, men Spurs vägrade att sälja. Alla klubbar verkar också haft uppfattningen under sommarens transferfönster att Harry Kane, Englands främsta anfallare, och Dele Alli aldrig kommer att vara till salu. Förvisso sålde Tottenham Kyle Walker – Manchester City tvingades betala hela 50 miljoner pund för högerbacken. Samtidigt hade Pochettino stor tro på Kieran Trippier som faktiskt var första valet framför Walker under stora delar av fjolårssäsongens slutfas.

Egentligen är det inte mycket Pochettino behöver justera, vilket inte minst öppningsmatchen mot Newcastle bevisade. Det skall då sägas att det inte handlade om en lätt match med ett Newcastle som gör ny debut i Premier League på en fullsatt hemmaarena. Spurs kontrollerade dock matchen och var brutalt effektiva när de väl fick chansen. I förra säsongen hade Tottenham ligans bästa försvar, statistiskt sett, och fortsätter på samma sätt som i förra helgen kan det absolut bli ett avgörande vapen i kampen om PL-guldet. Lloris är inte bara en stjärnmålvakt, utan också lite av en ”sweeper”, vilket gynnar Tottenhams spel högt upp på planen. Jan Vertonghen och Toby Alderwereld är båda solida mittbackar. Eric Dier kan spela precis var som helst defensivt, medan Victor Wanyama kontrollerar  det allra mest i sin position på mittplan. Ben Davies, som gjorde ett snyggt avslut mot Newcastle, är eventuellt ett starkt alternativ till Rose på vänstersidan.

Mousa Dembélé är en klassisk spelfördelare med en otrolig egenskap att alltid finna den rätta passningen. Son Heung-min är kvick och effektiv, och Christian Eriksen har tagit över den kreativa rollen i Erik Lamelas frånvarande. Framåt är det naturligtvis Kane och Alli som är storstjärnorna. Dessutom finns flera unga och spännande förmågor som knackar på dörren – spelare som Cameron Carter-Vickers, Marcus Edwards, Josh Onomah, Kyle Walker-Peters och Harry Winks.

Med andra ord, Pochettino har helt annorlunda, och angenämare, problem än Conten inför söndagens match.